Be och förlåt

Jag fråga Herren en sak igår( gör det ofta för det är mycket jag inte fattar)
Hur gör man med ilska som är "berättigad" så den inte äter upp en inifrån. Mår man bra av att släppa ut den fritt?

Vet själv att jag bara måste ge den till Honom. Förlåta för min egen skull, men vad säjer man åt andra? Låter det hårt?

Det sista jag läste innan jag somnade bekräftade mina tankar i

Moder Teresa- Hjärtats frid

Man har frågat mej vilket råd jag skulle ge till ett par som kämpar för att hålla ihop. Jag brukar svara: Be och förlåt.

Och till den unga som kommer från hem där de far illa: Be och förlåt.

Och till den ensamma mamman utan någon som hjälper dem: Be och förlåt.