Funderade i morse på rädslor och vad man ska göra med dem. Alla är vi ju rädda för något. Barnen är ofta rädd för tex"Morran" i Mumin serien.
Ett av våra barn var livrädd för bollhav, som liten och jag fattade inte då att hon, som hon senare berättat , trodde att bollarna åt upp syskonens armar och ben då dom lekte där och dom inte syntes under alla bollar...
Själv är jag nog också rädd mellan varven; jag kan oroa mej för att barnen tex fått för lite vitaminer, att vi har vatten i källaren mm. Skräck har jag upplevt över epidural bedövningar och situationer "Nära döden"
Vad gör man åt sånt? Mindre rädslor försöker jag ta tag i men ibland vet man inte hur man ska göra. Har du nåt förslag?
Yngsta dottern tar ridlektioner som bäst, egentligen för att övervinna sin rädsla för hästar. I fjol älskade hon att vara i stallet och rida men efter att hennes rid lärarinna, 22 år gammal, tragiskt dog i höstas, då hon blev avkastad av sin häst och bröt nacken, har det ändrats totalt.
Jag tror det gick upp för henne att det finns risker med allt och att vi inte är odödliga.
Hur gör jag då som mamma?
På Sportlovet ordnades det två stalldagar då barnen fick komma och sköta hästar och det ville hon försöka sej på, för vi trodde inte dom skulle behöva rida. Det gjorde dom dock... och det gick bra.
Nu har hon ridit kanske sju gånger men blev biten i hagen förra veckan då hon skulle hämta en häst, så då ville hon sluta igen.
Vi åkte nog på nytt och pratade med hennes ridlärare. Hon fick rykta och sadla en lugn häst tillsammans med en äldre flicka och sen ledde dom henne runt i manegen. Efteråt sa hon;- nästa gång vill jag nog trava ensam igen :)!
Jag är glad att dom förstod hennes rädsla men hjälpte henne att komma vidare! Det är inte alltid lätt att veta hur man ska göra!
Ett sätt som också funkar för mej själv att att läsa bibelord som börjar med- Frukta inte...det finns en hel del att "ställa" sej på som gör att marken slutar gunga under en!
Tex Ps 91 som handlar om- Gud vår beskyddare, brukar göra gott att läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar