Förnöjsamhet

Sommaren 2001 fick två av barnen och jag, vara med och spela i en sommarteater-" En folkets man". Det var roligt och minnesvärt!

Har tänkt på en replik ur den nu i helgen

Svedberg sitter på tåget till Helsingfors och är olycklig och börjar drömma. Gud=" Herrn" kommer in i kupe´n och frågar: Jöör i naa åm ja sessä nedär ijee?

Anders: Sess to bara. He jöör it nainting he. Å it er e na mytji ana såm jöö naa helldär

Herrn: To siir uut såm in Monnsäbåov. Å lååtä såm do sko vara åofynöjd me nainting, såm Monnsäbåovan mytji vil vara

Är vi sådana? Eller är vi förnöjsamma och kan njuta av det lilla? Kan man det så har man ju mycket att vara glad för, brukar man ju säja.

Vissa dagar bubblar det bara över av tacksamhet över allt det goda Gud gett mej andra dagar glömmer jag att se det för det är så lätt att fastna i nåt smått som får molnen att skymma solen

Här får en gammal dam bli ett föredöme; en kompis berättade om en henne, hon talade jämt om sin underbara man och min kompis undrade om damens man alltid gjorde som hon ville- Inte ska man blanda ihop arbete och kärlek - sa hon oförstående

Det stämmer! Inte älskar vi ju dem som står oss nära, för allt dom gör för oss utan för att dom är "våra" .