I söndags berättade jag om Krukmakaren (Jer 18) för barnen men det blev en predikan för mej själv på samma gång.
Vissa dar i livet är tuffare än andra , då är det välsignat att minnas att de bästa lekärlen görs av lera från kärl som krossats många gånger...så känns det som om vi gått sönder, så i Herrens händer får vi alltid liv igen!
Leran måste tvättas, knådas för att bli elastisk, smidig och seg. Den behöver vara foglig för den går inte att gjuta i former, den minns krukmakarens beröring.
Leran läggs till sidan på en skuggig plats för att hårdna för att orka bära mer. Innan den bränns ska den torka på en jämn plats för att inte bli sned. Av torkan blir den seg.
Kärlet är användbart först efter brännstadiet
Först skall röken torka ut den, värms den för fort kan den explodera och skada de andra i ugnen. Den förminskas och blir lättare
För säkert lyckat resultat behöver hela kärlet glöda
Lera kasseras aldrig för av den sönderslagna och på nytt krossade leran görs de bästa kärlen Ren guldfärg är alltid användbart, vanlig färg är inte lika bra om kärlet målats många gånger
Skönt att Gud inte känner till några hopplösa fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar