Våra älskade busungar börjar bli stora och jag har tusen frågar och funderingar hur man är en bra tonårsförälder...finns det lyckade såna?
Det är med bävan och förtjusning man ser dem utveklas och blomma tillika är det åtminstone som mamma såå svårt att tro att dom nog överlever trotts att jag inte är ständigt närvande, fast min egen mor är snart 86 så blir jag ju aldrig något annat än hennes yngsta dotter som hon gärna har ett kärt besvär i.
Vissa dar tror man hon har bara några timmar kvar av sin jordevandring, då det är panik till Akuten. Andra dar, som igår, så planerar hon som hon har allt tid och ork i världen; Hon stammade rådnande fram att hon skall till några skolor och berätta om frimärken för hon vill starta en frimärksklubb här i stan!!! Hon slutar aldrig förvåna mej- det är krut i gumman! Jag sysslar nog också med tokiga saker som jag kanske är för gammal för men som ger mej glädje och energi- får man vara med på Lunarstorm i min ålder? Föräldrar på stan behövs och det gör det också på nätet.
Jag har nog en del rollkonflikter inom mej men visst är det väl bäst i alla lägen att vara fullt och helt det och den man är hela livet?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar