Förlåtelsens storhet

Andakterna jag läst på sistone handlar om förlåtelse. Delar lite:

Frågan är inte om Gud vill förlåta. Frågan är om vi vill ta emot den förlåtelse Han redan gett oss. Problemet är inte att Han skulle vara ovillig, utan vår ovillighet att böja oss och ta emot.

På samma sätt som Han har förlåtit oss skall vi förlåta andra. Förlåt i förväg och se till att du snabbt kastar det hela i glömskans hav. Andra mänskors motstånd och ovilja kan ändå inte stoppa Guds plan för ditt liv. Men oförlåtelse kan.

Många kan förlåta andra och även ta emot förlåtelse från Gud men ändå inte förlåta sej själva. Men detta är fel. Är vi större än Gud? Om Han kan förlåta oss varför skulle inte vi kunna det? Man tycker man inte är värd att älskas . Där ligger roten. I egenvärdet ligger lagiskheten nerbäddad. Inför sej själv måste man meritera sin självkärlek och eftersom det man gör aldrig räcker, så blir bara förakt kvar
Hos Herren, inte hos oss själva, finns hopp!