


Skrivmaskinens knattrande, telefonfoncentralen och vällingklockan har tystnat.
"Pärtspikantalko" har jag inte heller upplevt men visst lever talkoandan än ( mellan varven väl?)
Om vi inte vågar vandra vid Guds hand,
vilken annan hand skulle vi då välja?
1 kommentar:
En del var nog bättre förr men långt ifrån allt! Att telefonisten i byn visste allt om alla var väl inte så roligt. Själv föredra'r jag nog datorn framför skrivmaskinen - men jag kan nog sakna ett samhälle där tempot inte var så uppdrivet och tufft.
Jag vet varken vad pärtspikantalko eller talkoandan är - eller ska jag säga var?
Margaretha
Skicka en kommentar