Gå inför tronen

Repent of any failure to seek Him
- var en mening jag läste i morse som fastnade på hjärnan. Hjärtat?
Jag har den senaste veckan funderat över hur lätt det är att det blir tyst inuti, i anden. Hur vi "försmäktar" om inte allt är Ok uppåt, hur Herren längtar efter att få höra vår röst, ändå tiger vi ibland och skyller på att vi har så fullt upp.

Andakten på "AttdelaKristusmedvarandra" igår, handlade om det samma.
Citerar delvis:
Ef 3:12
Vi har rätten, frimodigheten och friheten att störa Herren närsom helst. Vi kan passera vaktänglar, serafer och närma oss Faderns tron för att ta emot all den barmhärtighet och nåd vi behöver, oavsett våra omständigheter.
Utnyttjar vi denna gåva? Dörren har öppnats för oss, ändå vägrar vi gå in, ibland i dagar och veckor i streck.
Människor utan bön blir snart människor utan tro
Vill vi behålla vår tro levande, dynamisk och bärande måste vi ofta gå inför tronen.

Jag hade problem i morse med att hållas inloggad på nätet för det det var problem med min "standard internet port" stod det.
Tur att Jesus för alltid öppnat porten till Guds tron! Därifrån blir vi aldrig utloggade ofrivilligt!