Rika småbarnsår

inte på pengar, sömn eller egen tid men på närhet, värme och många skratt. Fyra av barnen fick vi på åtta år. Skulle man kunna få fler kejsarsnitt skulle vi nog ha ännu fler! Vårt första barn "fick" jag då vi gifte oss och jag blev "Vigmor"( styv låter så stelt). Vilken fin bröllopspresent :)!
Låg i natt och förundrades över hur mycket jag hann med då de var små och hur sociala vi var.
Med far i huset som chaufför så var vi mycket ensamma men vi hade ju bil! Så vi for åt alla håll och kanter och träffade folk. Det kunde vara knatteidrott, skidkul, konferenser.
Jag saknade en mamma-barngrupp så vi, min vän Ingegerd och jag fixade en egen. Vi ringde och frågade om vi fick hålla till i församlingshemmet och vi fick grönt ljus om vi bara tog med egna leksaker och fika.
En sommar spelade vi med i en sommarteater här i byn
En bönegrupp på fyra barnfamiljer var vi med i, som träffade regelbundet i två år( Vi tänkte pausa över sommaren men barnen undrade om man inte kan be på sommaren också)
Vill bara uppmuntra dej som känner dej ensam hemma med barnen, tänk på att det finns många i samma situation. Passa på och gör nåt roligt av det!
Inte ens sjukdomstider måste man alla gånger möta ensam
Då Isak blev njuropererad i Tammerfors, så brukade vi mammor på avdelningen traska iväg med våra barn till kantinen med pisspåsarna dinglande på barnkärrorna. Jag har nog aldrig i livet talat så mycket finska, för vem kan va tyst i veckor fast man inte kan språket! Inte jag åtminstone!
Låt inget hindra dej från gemenskap!