Distandsvård

Distansvård, lät positivt i Vasabladet idag men månne det inte var bättre förr? ;)Läkarna känns lite föör långt borta!

Att få hem Josef direkt efter att läkarna sågat av hans vänstra fotknöl, satt in två, tre cm pinnar för att fästa en lös benbit i vristen och sen skruvat fast fotknölen igen med två långa skruvar, får mej att svettas av medlidande.
Jag fick så mycke smärtmedicin av olika slag att ge honom, så jag har fullt upp att dosera. Nu har han feber, tårna domnar...jag ringer hit och dit...hoppas det är bättre imorgon!!!

Dagkirurgi i alla ära ,som verkligen imponerade i sin effektivitet, men men...
-start hemmifrån 5.30,hämtade Josef vid internatet,7.15 intagen på avd, samtal med läkaren, Operation 8.30, sen gipsning, fyssträning med kryckor, hemmma kl 17 med morfin i fickan.
Förr blev man intagen dagen innan och allt gick lugnare till.
Nu får vi nog sträva efter att en närvårdare utbildas i varje familj och alla fäder på landet får gå en snabbkurs till barmorska(BB i Jakobstad ska ju antagligen stängas!)

I somras fick Elin komma hem efter bara några timmar på akuten, då hon frontalkrockat med 80km/h in i en vägtrumma- hon hade nog "bara" brutit näsan, krossat bihålorna, fått hjärnskakning och ena lungan hade varit sgs helt hoptryckt av ratten(enl CT).
Jag skulle nog ha varit lugnare om jag fått ha henne intagen ett dygn för observation! Nog klarar jag att kolla hennes medvetande mm men hur funkar det för mänskor som inte har någon som kan ta hand om dem där hemma???
Jag menar inte att gnälla för jag är evigt tacksam till duktiga speciallister och dyr vård men jag oroar mej över framtidens sjuvård.
Går effektivitet och hög vårdstandard alltid ihop?