Guds rike är vardagligt nära.

...Guds Son det barnet är.
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

Dessa ord har sjungits inom mej varje gång jag vaknat upp inatt.
Starkare än i någon högtalare under Julklappsuppköpen( förresten så var det ovanligt tyst i Vasa, en ensam säckpipa på torget, var det som det lät mest om)

Andakten på AttdelaKristusmedvarandra idag berör det samma-

"Maria såg säkert inte alltid det gudomliga i sitt barn, trots att hon kanske visste.
Trötthet och oro får oss att förlora perspektivet.
Säkert också Maria.
Tillvaron, allt som är till, är annammad av Gud.
Det gudomliga är närvarande i och under det vi ser, det vi rör oss i, och i oss själva och i andra.
Konsten är att upptäcka det.
Att inte fastna på ytan.
Elisabet såg och gladde sig.
Låt oss göra detsamma………."