Avsked? Nej!

Stod vid en öppen kista häromdagen och tog avsked. Sånt är svårt men de här sångverserna började sjunga inom mej. Vilken underbar tröst!



Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns ej ett vänskapsband som
binder hjärta till hjärta så fast uti främlingsland
som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp,
att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp.

Det finns inga ord för glädjen som Andens gemenskap ger.
En försmak den är av himlen där aldrig vi skiljas mer.
Som bröder och systrar i Herren vi möts för en liten tid.
Vi räcker varandra handen och önskar varandra frid.

Och när vi den sista striden till seger har kämpat ut,
då möter vi våra kära bland änglar hos Gud till slut.
Då talas ej mer om att skiljas, då är vi för alltid ett,
och evigt vi bor hos Herren i hemmet han oss berett.