Finner ro i rörelsen

Jag har ju haft problem med sömnen i flere veckor nu och prövat alla möjliga och omöjliga knep för att lyckas sova mer en fyra timmar per natt. Medicin och sjukledig erbjuds men jag giller ingendera, har nog prövat men trivs bäst utan bägge.
En läkare undrade om det inte finns nåt som gör mej sömning -jo, sa jag- Peter Halldorfs predikningar! Förstå mej rätt!!! jag älskar hans undervisning men ingen har en sååå luugn goonatt röst!(Läkaren frustade till av skratt :o)
Har försökt läsa Tomas Sjödin böcker innan läggdags för att lugna ner mej men dom är också så bra så jag börjar bara idissla innuti visheten, tror jag ska dela lite lös rykta bitar:

Jag är inte avvundsjuk längre på människor som kan sitta stilla på en pinnstol och titta in i en vägg och njuta av det. Jag får kryp i själen av sådant. Jag tillhör dem som finner ro i rörelsen.
Rastlösheten har fått oförtjänt dåligt ryckte. När den leder till rotlöshet är den direkt destruktiv, men rätt hanterad kan rastlösheten visa människor vägen till platser av lugn och närvaro som man annars har svårt att hitta. Rastlösheten kan leda till nya upptäkter. Läser man alltför många texter om långsamhet blir till sist drivet att förflytta sej en synd mot livet

Man får lätt uppfattningen att den som söker Gud sitter stilla, men Guds närvaro kan lika väl erfaras i steget

ur -Ett brustet halleluja, sid 156-