och skorum förklarade Isak att hans koja bla rymde! Oj va jag också älskade bygga kojor av filtar, mattor, kläknipor, lepolassin och stolar då jag var liten. Oftast blev det sjukhus!? Slipsrum var nytt för mej!
Vårt hopp är inte förankrat i den här världen. Vårt hopp når ända in i himlen. ”I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten” (Hebr 6:19).
Om vi inte vågar vandra vid Guds hand,
vilken annan hand skulle vi då välja?
Jag o mina storasystrar för 45 år sedan
Om mig
hulda
Mitt i Skogen, Östebotten, Finland
Hulda(i Bibeln 2Kon 22:14-20) är en förbild som jag just nu längtar efter att få bli lik.
Hon var hustru till klädkammarvaktaren och där hemma lyssnade hon in vad Gud talade och lärde andra att göra det samma.
Att varje dag få vandra med sin Skapare är stort och underbart!
Kärleken från min man och våra fem barn är min stora rikedom
0 kommentarer:
Skicka en kommentar